Strömbacka Stångjärnssmedja
1742 fick Daniel Ahlbom privilegier att anlägga en stångjärnshammare med två härdar vi Rågärdsån. Anläggningen stod klar 1753 på samma plats som dagens smedja, vid åns översta fall. Efterhand anlades hammare och härdar vid ytterligare två fall i ån. Från början bedrevs tysksmide i Strömbacka.
P A Tamm införde 1828 även vallonsmida i verksamheten. Bruket utvecklades under hans ledning till det främsta i Hälsingland. På 1860 och 1870-talen infördes metoderna franche comté smide och Lancashiresmide som var mera kolsnåla än tidigare metoder. Tackjärn från Movikens masugn fraktades upp till Strömbacka på den s.k. Oxbanan som byggdes 1883-84. Från 1912 användes ett motorlok.
Vallonsmidet upphörde 1947 och smedjan lär då ha varit den sista i världen med vallonsmide.
Lancashiresmidet fortsatte till 1953 och var vid nedläggningen landets näst sista lancashiresmedja. Nuvarande smedja, som bl a innehåller en vallonhärd och tre lancashirehärdar, en vällugn för vallonsmidjet samt en vattendriven mumblinghammare, har återuppbyggts efter bränder 1930 och 1937. Anläggningen är numera byggnadsminne.
Mycket av den gamla bruksmiljön finns bevarad i Strömbacka med bruksgata, herrgård, kapell, kontor, skola, magasin mm.



Foto: Roland Waax
Ring tel 0650-28796 för besked
STÅNGJÄRNSSMEDJAN och LABBI
En intressant utställning om livet och arbetet i Strömbacka Bruk, från 1700-talet till 1950-talet, Som ger en fördjupad inblick i brukssamhället.